neverlosee

Jag kommer kalla honom för V, min mammas pojkvän. De träffades när jag var 9 år. Han var underbar i början, första året sådär. Mamma blev gravid och allt kändes bra. Men, det tog inte lång tid innan V blev allt mer våldsam, hård och arg. Mamma fick barnet , min lillebror. Jag kommer ihåg hur jag fick ta hand om honom på morgonen istället för att fixa mig själv. Hur jag direkt när mamma kom hem fick ta hand om honom tills han skulle sova. Jag fick läsa sagor, sjunga och trösta honom när han grät sig till sömns. Varje kväll var det samma visa, bråk och skrik. Saker kastades hej vilt i lägenheten men ingen gjorde något. Under vissa perioder var allt lugnt, V var snäll och det blev att vi flyttade till en villa. Vi hann knappt flytta in, innan V började dricka sig redlöst full varje dag. Jag inbillade mig att allt var okej, att det var såhär i varje familj.

Sen kom den natten, natten jag insåg hur illa det var..då jag insåg att det här inte kunde fortsätta.

Alla låg och sov. Alla förutom mamma och V. Jag vaknade av att höra min lillebror skrika (2-3 år) hysteriskt! Jag sprang fort in till honom och försökte lugna ner honom vilket var helt omöjligt. Samtidigt kom min äldre bror inspringandes, chockad. Han springer sedan ner för trappan där han ser V som står helt blodig om händerna och mamma sitter i hörnet gråtandes. Min bror får ett slag i ansiktet och han springer upp igen, packar sina saker och ringer våran pappa. Jag springer ner och ser hur det är blodspår i hela trappen. Springer till mamma och sätter mig framför henne och försöker skydda henne. V slår om och om igen mot oss. Han träffar mig i huvudet och ansiktet ett flertal gånger samtidigt som han slår in i dörren så den får stora hål i sig. Min äldre bror skriker samtidigt att pappa är påväg. Han var där på 3 minuter. Min brorsa packade allt sitt och bara sprang ner till pappa i bilen. Jag vägrade lämna mamma, och min lillebror. "V" tog tag i mig och slängde in mig i trappen. Jag kommer ihåg hur jag kisade med ögonen för att ens kunna se något. Hur jag fick dra mig upp för trappan. Jag ålade mig på golvet för att komma till min lillebror. Blodig och skräckslagen satt jag där med min lillebror i knäet och försökte lugna ner honom. V skrek till mig att om jag försvann därifrån så skulle han inte skada oss. Jag vägrade först men sedan gick han med kniv mot mig och jag packade fort mina skolsaker och sprang ner till bilen.

Resten är bara tårar. Jag förstår ännu inte idag varför vi inte gjorde något. Varför anmälde vi inte honom? varför lät vi allt fortsätta. Vi var 3 personer mot 1. Varförvarför...