neverlosee

Ångesten sitter i halsen, i magen..i hjärtat. Jag har glömt bort vem det är som ska säga förlåt, eller är det vi alla? Vems fel var det. Var det jag? Var det jag som förstörde familjen? jag minns inte. Jag har fått så mycket skit i mitt huvud och folk har gjort allt för att trycka in korkade saker i mitt huvud då jag varit som mest påverkad, mest sårad. Hur började det..jag förstår inte. Vet inte längre om jag vill ha svar på mina frågor, dom är för många idag. Men jag vet, jag vet hur mycket jag saknar närheten. Att ha en familj, att ha någon som säger hur mycket den älskar en. En enkel liten kram, klapp på kinden..vad som helst..det skulle betyda mer än någonting i världen just nu. Jag behöver närhet. Förlåt.