neverlosee

Något som har hjälpt mig att bearbeta allt detta genom året är faktiskt att jag har skrivit dagbok varje dag, i 9 år. Det är inte förens nu jag väljer att gå ut med det, att öppna mig i bloggen. Tänkte visa en liten bit jag skrivit i min dagbok.

25 Augusti 2007 kl: 02:26

Sitter vaken som vanligt och gråter. Varför vet jag knappt längre. Allt är bara jobbigt, ingenting händer, ingenting blir bättre. Vad gör man när allting bara känns så jävla fel? Jag önskar att jag hade gjort något i tid. Då hade inget utav det här hänt. Då hade jag haft kvar dig vid min sida...

(till mamma)
minns du första året? jag visste att han var fel, jag sa det till dig också men du vägrade att lyssna. Att se dig gråta varannan kväll var det värsta som fanns. Nu gråter vi båda fast på varsitt håll...

saknar att ha dig vid min sida..minns knappt hur det känns men ändåå..
så jobbigt när jag är hos kompisar och jag ser hur deras familjer pussar o kramar varann..så står jag bara där. Fattar inte4 hur ni kunde göra såhär!!?!?!...

godnatt..


sådär kunde det se ut en sömnlös natt, då jag satt o grät. Fick egentligen inte ur mig något..men det kändes bättre.